... med att uppdatera... Jag har skämts förr, och får skämmas igen över hur dålig jag är på det :P Som jag brukar säga, så tänker jag ofta på att blogga, men då jag är något av en periodare så är det svårt att hitta gnistan (Dendär gnistan... Ni vet...).
Nu är det iallafall dags att klämma ur sig något (efter typ, något halvår?) och, som ordet antyder, så tänkte jag skriva om dethär med att ha en kropp. Och ja, jag vet vad ni tänker: "men David omg! Du har väl ingen kropp att vara tacksam över?! :O". Men jag tänkte prata mer om det faktum att faktiskt få HA en kropp :P Dethär med att vara priviligerad med ett par någorlunda kvicka ben att ta sig fram med, händer att skruva bilen med(som om jag hade en bil....) och en rumpa att klämma på när det blåser kallt. Ja, ni vet, en normal kropp.
Jag var ute och gick lite på stan idag, och inte för att jag egentligen gjorde nånting särskilt där, men tanken slog mig ändå att jag har turen att få spatsera. Jag menar: VILKEN GREJ VA?! Jag tar mig runt på stan bland andra som också tar sig runt på stan, det är lite av en happening det. Att jag sen är lat nog att ta bussen när jag inte vill fortsätta ta mig runt bland andra som tar sig runt är en annan femma. Men fortfarande, jag står oftast på bussen, med SAMMA BEN som jag tidigare gick med!(Jag vet, Amaze!) Eller för den delen sitter på dendär klämmbara rumpan om jag är ännu latare.
Men ta en tänkare på det nu och då vettja, att det faktiskt är nice att du har kroppsdelar som fungerar och gör någorlunda det dom ska. Inte för att dra den gamla "det finns dom som har det sämre än du, så var tacksam ditt as!", men det är faktiskt sant. Så klappa dig på magen, tävla i sten-sax-påse med en kompis, eller titta på dina fötter en stund(gärna med en smörgås till) och bara uppskatta att faktiskt få ha en kropp.
Allt gott!
